Lungemboli dödlighet

Recidivrisken vid idiopatisk lungemboli anges vara upp till inom år. Liksom vid DVT är det troligt att recidivrisken är oförändrad oavsett om den primära behandlingstiden är månader, år eller längre. Okomplicerade fall av lungemboli har låg mortalitet, men vid hemodynamisk påverkan är mortaliteten ca procent trots behandling.

Rekommenderad initial behandling vid lungemboli med hemodynamisk påverkan är intravenös trombolys. Venös tromboembolism (VTE) innebär förekomst av blodpropp i kroppens djupa vensystem. Vanligaste formen av VTE är djup ventrombos (DVT), oftast drabbande nedre extremitetens eller bäckenets vener. DVT förekommer i mer sällsynta fall även ibland annat armvener, mesenterialvener, portaven, njurvener, vena cava och i cerebrala vensinus. En ventrombos i en ytlig ven benämnes tromboflebit.

Se hela listan på netdoktorpro. VTE uppkommer då den normala koagulationsprocessen inte begränsas normalt av kroppens bromssystem, beroende på förändringar i blodets levringsförmåga, flöde eller närmaste omgivning. Detta leder till tillväxt av en blodpropp som helt eller delvis fyller ut den aktuella venen.

I vissa fall lossnar delar av tromben och emboliserar till lungorna, lungembolisering (L E). DVT och LE bör därför ses som manifestationer av samma sjukdom. Mellan och av befolkningen drabbas av DVT någon gång under sin livstid.

Dödligheten i samband med en akut episod av DVT är låg, enstaka procent. Korttidsmortaliteten under första året efter DVT är dock ökad. Dödsfallen orsakas i de flesta fall av samtidig annan allvarlig sjukdom, ofta malignitet.

DVT-patienter utan malignitet har ingen ökad mortalitet såvida de inte drabbas av trombossjukdomens viktigaste komplikation, LE. Det finns tillfälliga och bestående riskfaktorer för VTE. Tillfälliga riskfaktorer är immobilisering, inaktivitet, trauma, kirurgiska och ortopediska ingrepp och flygresor över 6-timmar. Svåra sjukdomar, t ex septikemi, vaskuliter, cerebrovaskulär skada med benpares liksom nefrotiskt syndrom med proteinförluster kan också medföra tillfälligt ökad VTE-risk.

Maligna tumörer och myeloproliferativ sjukdom leder till ökad trombosbenägenhet som ibland kan vara den första kliniska manifestationen av tumörsjukdomen. Symtomen orsakas av inflammation och venös stas varierar påtagligt från lindriga till mycket uttalade. De är för ospecifika för att ensamma tillåta diagnos. DVT bedöms som antingen osannolik eller sannolik, varefter utredningen fortsätter enligt figur med analys av d-dimer och bilddiagnostik. I slutenvård bör bilddiagnostik tillgripas direkt.

Klinisk poängbaserad bedömning (poängscore) hos patienter med misstänkt DVT i öppenvård. Vissa av dessa tillstån t ex erysipelas, kan dessutom föreligga samtidigt med DVT. Patient med DVT i vena iliaca på vänster sida. Konklusiv diagnostik är angelägen då ett muskelhematom i vaden inte skall behandlas med antikoagulantia.

Behandling skall inledas så snart DVT-diagnosen är klar. Ett flertal olika behandlingsalternativ är tillgängliga f. Monitorering är som regel inte nödvändig. I specialfall som njurinsufficiens, excessiv övervikt eller graviditet kan analys av anti-FXa övervägas. Alla LMH-preparat doseras med hänsyn till patientens kroppsvikt.

Recidiv av VTE efter avslutad behandling förekommer hos procent av DVT-patienterna under det första året. Härefter är recidivrisken kring procent årligen för att sjunka till 1-procent årligen under långtidsuppföljning. Risken är dubbelt så stor hos de som saknar identifierbart utlösande moment till trombosepisoden som hos de med DVT sekundär till riskfaktor.

Recidiv eller progress av DVT under pågående antikoagulerande behandling är betydligt ovanligare och förekommer främst hos patienter med aktiv malignitet eller svår kronisk kardiopulmonell sjukdom. Lungemboli är blodproppar i lungorna. Den kan vara mindre eller större och beror oftast på att levrat blod lossnat från den plats där det bildats, till exempel i benen, och följt med blodet till lungan. Där fastnar blodproppen och hindrar blodflödet i lungan. Den vanligaste behandlingen vid en blodpropp i lungan är blodförtunnande läkemedel som gör att blodet har svårare att stelna.

Ett fåtal proppar leder till livshotande belastning på hjärtat med sjunkande blodtryck som följd. Då används ofta propplösande läkemedel som sprutas in direkt i blodet. En del av blodet når då inte fram till lungblåsorna där syre tas upp och syretillförseln till blodet blir därmed sämre.

Symtomen på blodpropp i lungorna varierar beroende på proppens placering och storlek. Diagnosen kan ibland vara svår att ställa i sjukdomens tidiga fas. Hosta, ibland med blodfärgade upphostningar. Plötslig oförklarlig andfåddhet, eventuellt utan smärta.

Tillståndet kan utlösa ångest och oro. Små lungembolier behöver inte ge symtom alls, eller kan yttra sig som stickande smärta, hosta eller måttliga andningssvårigheter. Större proppar ger kraftigare andningssvårigheter, hosta och bröstsmärtor som ökar vid andning. Detta motsvarar omkring 115–1nya patienter per vecka, året runt. Blodproppar i benen uppstår som regel om man sitter länge utan att röra på dig, vid sängläge eller efter skador.

Blodet hopar sig i benen och blir stillastående, vilket gör att blodet lättare levrar sig. Om hela eller delar av proppen lossnar förs den vidare med blodströmmen till hjärtat, där den pumpas vidare till lungorna. Blodkärlen från hjärtat till lungorna blir allt smalare och till slut fastnar proppen och orsakar lungemboli.

Långvarigt sängläge. Tidigare blodpropp i benen. Benbrott i ben eller bäcken. Stora, långvariga operationer (timmar). Misstanke om lungemboli som grundas på sjukdomshistorien leder alltid till bedömning och i många fall till inläggning på sjukhus.

Där tas blodprover, bland annat för att utesluta att någon annan sjukdom orsakar besvären. Lungorna undersöks noggrant och en särskild datortomografiundersökning (DT) av blodkärlen ger säkert svar. Alla ska behandlas, men lindriga fall behöver inte sjukhusinläggning. Allvarliga fall kan kräva omfattande och avancerad behandling på sjukhus. Förloppet beror helt på blodproppens storlek.

Det kan variera ända från bagatellartade, övergående besvär till plötsligt dödsfall. Om behandling påbörjas snabbt är dödligheten mycket liten. De hemodynamiska konsekvenserna är direkt relaterade till storlek, antal embolier och tidigare hjärt-lungstatus. Lunginfarkt är relativt ovanligt.

Obehandlad LE innebär hög risk för recidiv. Mortaliteten bestäms av bakomliggande hjärtlungsjukdom eller malignitet. Riskfaktorerär desamma som vid DVT, se ovan. Symtom med takypné, andningskorrelerade bröstsmärtor, takykardi, feber, torrhosta ibland med hemoptys, synkope förekommer. Ofta hypoxi och lätt hyperventilation (lågt PCOR2).

I så fall kan ultraljud ben vara första undersökningsmetod. Ibland finns tecken på samtidig DVT. Om DVT påvisas kan lungemboli diagnosticeras kliniskt om DT-undersökning med kontrast bedöms kontraindicerad. Svag lungembolimisstanke: PERC och Wells score med D-dimer i första hand. CRP, lungröntgen, EKG i andra hand.

Oftast även övriga blodprover enligt ovan). Ett neg D-dimer har klinisk signifikans men måste ställas mot klinisk bild. D-dimer stiger långsamt under graviditeten och dess värde för att utesluta emboli avtar således.

Om kliniska tecken på DVT och positiv ”duplex” krävs inte DT, behandla direkt. DT lungartärer rekommenderas som första metod på grund av högre tillgänglighet jämfört med skintigrafi. Samråd alltid med obstetriker. Vid diagnos ges långtidsbehandling med LMH. Anti-FXa aktiviteten kontrolleras efter en vecka.

Terapeutiskt intervall 3-tim efter injektion 6-E. Därefter kontrolleras anti-FXa efter två veckor och om symtomen är förbättrade övergår man till högdosprofylax med anti-FXa-mål 1-som dalvärde. Orala antikoagulantia (NOAK och warfarin) är kontraindicerade vid graviditet.

Pulmonell hypertension på grund av kronisk lungemboli är ytterligare en konsekvens som förekommer hos 3- av patienterna efter en lungemboli. Trombolys överväges vid l. Dödlighet vid blodpropp i lungan är tio till femton procent och även den ofta orsakad av ålder och annan sjukdom. De vanligaste symptomen vid lungemboli är andnö bröstsmärta (ibland smärta vid djupandning), nedsatt kondition och rethosta och kan ibland misstas för en vanlig förkylning.

I höginkomstländer beräknas incidensen till ungefär av befolkningen och 2- av befolkningsgruppen över års ålder, med en dödlighet på under om man endast räknar de patienter vars sjukdom inte behöver behandlas inneliggande på sjukhus. Internationellt uppskattar man att 5–procent av de som smittas av covid-avlider. LE: mg xefter mån: 1– 1mg x2: -mg x1: 10–mg xefter mån.

Cytokinstorm är en reaktion på infektionen, som ger en hyperinflammation, även kallad sHLH, sekundär hemofagocytär lymfohistiocytos.