Urinledare förträngning

Du kan få en förträngning av urinröret av olika skäl. Det kan till exempel vara: Du har haft en skada på urinröret, som har gett ärrbildning. En förträngning av urinröret kan vara lokaliserad i den yttre delen av urinröret eller i den inre delen av urinröret, det vill säga in mot blåsan. En obehandlad förträngning i urinröret kan predisponera för urinvägsinfektioner, leda till akut stopp i urinflödet (akut urinretention) och resultera i förtjockad vägg i urinblåsan och irritation på grund av att urinblåsan måste pressa ut urinen med motstånd under en längre tid. Längden och graden av förträngning avgör risken för komplikationer.

I de flesta fall vet man inte vad orsaken är, men förekomsten är dock lägre än förr. Detta beror på att man har blivit bättre på att. Se hela listan på netdoktor. Experterna tror att många av de oförklarade fallen beror på skador mot skrevet i barndomen – skador som aldrig kontrollerades. De flesta fall hittar man ingen förklaring till.

Ett exempel på en sådan skada är fall ned på en cykelstång. En sådan skada kan orsaka en spricka i urinröret om det tänjs ut för långt. Med tiden skrumpnar ärrvävnaden och orsakar en förträngning.

Diagnosen ställs med utgångspunkt i sjukdomshistoriken (anamnesen) samt fynd vid röntgen eller endoskopi. Skadan i urinröret medför ärrbildning. Ofta berättar patienten om ökande tömningssvårigheter som har utvecklats under en längre tid.

Besvären med vattenkastning kännetecknas av nedsatt kraft i strålen, ofullständig tömning av blåsan, efterdropp och mer frekvent vattenkastning. Vissa berättar om episoder med urinvägsinfektioner, blödning från urinröret eller inflammation i bitestikeln. För att kunna fastställa diagnosen bör man göra en röntgenundersökning där man sprutar in röntgenkontrastmedel i urinröret, eller så undersöker man med cystoskopi där ett böjligt instrument med ljuskälla förs in i urinröret så att läkaren (urologen) kan se var förträngningen är. Många män är motvilliga att genomgå en urologisk undersökning på grund av rädsla för smärtor eller sexuella rubbningar, men det finns inte någon särskild grund för sådan oro. Målet med behandlingen är att förbättra urinflödet och förebygga komplikationer.

Traditionellt sett har urinrörsförträngningar behandlats genom att det trånga partiet utvidgades eller med ett snitt i slemhinnan via ett endoskop. Nackdelen med dessa ingrepp är att de leder till ny ärrbildning efter ett tag och ännu trängre förhållanden, vilket skapar en ond cirkel för dig som patient. Upprepade instrumenteringar förvärrar ärrbildningen. Därmed ökar längden och graden av förträngning, vilket komplicerar en framtida rekonstruktion. Läkarna har även försökt att operera in ett litet rör i det trånga partiet, en så kallad urinrörsstent.

Men detta har inte heller varit någon succé. Behandlingen av främre urinrörsförträngning har utvecklats under det senaste decenniet genom att man har börjat använda ny kirurgisk teknik, vilket har förbättrat behandlingsresultaten. Transplantationstekniker betraktas i dag som standard i behandlingen av svåra förträngningar i urinröret.

Korta förträngningar. Graden av förträngning är avgörande för behandling och vidare förlopp. Små skador behöver inte nödvändigtvis behandlas. Instrumentering i urinröret kan ge ytterligare skada och nya förträngningar. I synnerhet vid komplicerade och stora förträngningar där kirurgisk behandling är nödvändigt finns det en risk för att ingreppet endast ger en tillfällig förbättring och att problemet sedan kommer tillbaka – eventuellt efter ett par år.

Regelbunden uppföljning rekommenderas för den här patientgruppen. Det är enklare att behandla problemet tidigt än när skadan har utvecklats och kräver ett större ingrepp. Njurarna sitter ihop med urinvägarna.

Urinledare förträngning. Till urinvägarna räknas urinledare, urinblåsan och urinröret. Därefter skickas urinen vidare genom urinledaren. Musklerna i urinledarnas väggar pressar urinen nedåt mot urinblåsan. Genom att efter ett kirurgiskt ingrepp regelbundet vidga urinröret med en kateter, så kallad Ren Intermittent Dilatation kan man undvika.

Förträngningen medför svårigheter att tömma blåsan på grund av svag stråle. En vanlig orsak till att man behöver en kateter i urinledaren (uretären) är för att häva ett stopp i urinledaren som kan vara orsakat av njursten, uretärsten eller andra hinder som t. En missbildning är en medfödd avvikelse från hur kroppen normalt är uppbyggd. Missbildningar i urinvägarna är förhållandevis vanliga och många av dem får aldrig någon praktisk betydelse för livskvalitet eller livslängd.

Blåsan fungerar som en tillfällig lagringsplats för urinen tills det är dags att tömma ut den. Vissa missbildningar kan förhindra tömning av urin, vilket behöver behandlas. Man pratar ofta om förträngningar i urinröret eller urinledaren, eller att det finns ”klaffar” inne i urinröret som hindrar urinen. Dubbla njurbäcken – två utgångar från njurarna istället för en. Andra fel i urinvägarna kan vara: 1. Blåsextrofi respektive epispadi – mycket ovanliga missbildningar då urinblåsan respektive urinröret är öppna på nedre delen av buken 3. Hypospadi – en mer vanlig missbildning då u. Om man hittar en missbildning letar man ofta efter fler, eftersom en missbildning ökar sannolikheten för att det också ska finnas andra missbildningar.

De vanligaste undersökningarna som genomförs i samband med missbildningar i urinvägarna är röntgen och ultraljud. För att få fram en ännu bättre bild av urinvägarna kan man göra specialundersökningar. Det är då i första hand tal om undersökningarna urografi alternativt CT av njurarna och miktionscystografi. Urografi eller CT njurar innebär att man sprutar in ett kontrastmedel i blodet för att sedan följa detta med hjälp av röntgen. Kontrastmedlet följer med blodet till njurarna där det går över i urinen.

Miktionscystografi är en röntgenundersökning där man sprutar in kontrastmedel direkt i urinblåsan. Då kan man se på röntgenbilderna hur urin. En del missbildningar behöver ingen behandling. Dessa behandlas kirurgiskt under barndomsåren.

De missbildningar som kan leda till sjukdom eller andra problem bör också behandlas med kirurgi om möjligt. En vanlig och temporär behandling av trånga partier i urinvägarna är så kallad stentning. Om missbildningen leder till andra sjukdomar, som till exempel urinvägsinfektioner, är det naturligtvis också nödvändigt att behandla dessa. Framtidsutsikterna för barnet är beroende av vilket tillstånd det är frågan om och vilka behandlingsåtgärder som finns tillgängliga. De allra flesta missbildningarna kan behandlas så att barnets uppväxt och liv blir i stort sett normalt.

Det kan då vara tal om frekventa urinvägsinfektioner, dålig viktökning och matvägran, störningar vid vattenkastning (oftast ofrivilligt läckage) och smärtor. I sådana fall kan det vara nödvändigt med regelbunden dialysbehandling på sjukhus. Hos unga patienter med dålig njurfunktion kan också njurtransplantation vara en möjlighet. Vi reder ut begreppen. Vad är uretrit och vad är skillnaden mot vanlig urinvägsinfektion?

Skillnaden mellan icke-bakteriell uretrit och bakteriell uretrit samt hur du kan hjälpa dig själv och när du behöver söka hjälp av sjukvården. Bara 20– procent av de patienter som utreds för synligt blod i urinen har ett negativt utfall. Hos människan består urinsystemet av två njurar, två urinledare , urinblåsan, urinröret och två slutarmuskler, sfinktrar. Stor del av urinvägarna täcks på insidan av.

Slangen dränerar övre urinvägarna vid t ex sten eller förträngning i urinledaren och syns inte på utsidan av. En del barn har vidgat njurbäcken på den ena eller båda sidorna. Det kan bero på en så kallad förträngning på urinledaren , och gör att det tar längre tid för urinen att tömma sig till blåsan.

Bakterier som letat sig upp till njurbäckenet blir då lättare kvar där. På pojkar kan förträngningen sitta i urinröret. Den vanligaste akuta komplikationen är att det går hål på urinledaren. Allvarliga, akuta komplikationer är i dag sällsynta. Behandlingen består i att lägga in en stent i urinledaren som bör ligga kvar i två till tre veckor.

Cystoskopi är en undersökning av urinröret och urinblåsan. Struktur och funktion hos urinledare säkerställa normal drift av urinvägarna. Varje njure har en urinledaren , som framgår av njurbäckenet och går in i urinblåsan.

I övergången från urinledare till urinblåsan uppstår då en ventilfunktion, som hindrar att urin trycks tillbaka mot njurarna (reflux). Vid förträngning i urinledaren eller om det förekommer urinröret, sk cystoskop.